Om rasen och lite om oss

Den tibetanska terriern kom till Sverige i mitten av -50 talet, importerad av Carin Slättne, kennel Slättängs. Det är en till numerären ganska liten ras, det föds ca 200 valpar på ett år i Sverige. "Tibben" är inte en terrier som namnet anger, utan en sällskapshund med betoning på sällskap! Det är en pälsras, pälsen växer hela livet och sköts genom bad, borstning och kamning nån gång i veckan, om man inte väljer att klippa sin tibbe. Då kan man dock ej visa den på utställning!

Att beskriva en tibbes temperament låter sig nästan inte göras eftersom det finns alla varianter + några till, och kanske är det just detta som gör  tibben så oerhört fascinerande, man vet ej från ena stunden till den andra vad man kan vänta sig. Dr Grieg som till England lyckades få hem de första exemplaren från Tibet beskrev tibben som lite hund, lite katt och lite människa, och jag tror man måste ha det i åtanke när man lever med en tibetansk terrier! Vi som länge levt med rasen och haft förmånen att få uppleva många individer skriver utan tvekan under på detta, visst har de hundens alla "färdigheter" men de beter sig inte sällan som en katt (egensinnig, oåtkomlig och överlägsen) och ibland kan man svära på att de tänker som en människa! En suveränt charmig hund m a o,  som älskar att vara med överallt; i sängen, soffan, skogen, stallet eller där du själv för tillfället befinner dig, och som gärna söker sig en upphöjd utkiksplats. Fönsterbrädan kan vara en bra plats, står det nåt i vägen är tibben inte främmande för att självhändigt åtgärda problemet.
Om man vill ha en hund att ryta till, skälla på, domdera med och ruska om, då ska man absolut skaffa sig något annat, en leksakshund t ex.
Tibben passar bättre i en demokrati än en diktatur, och många svarar upp om de anser sig orättvist behandlade. "Våld föder våld" tycks gälla i tibbens värld! En del tibbar är dessutom veka, så att drämma till eller ruska om en tibbe som morrar i ett läge där den känner sig osäker, förstärker bara problemet! Ett morr är hundens sätt att uttrycka sig, och behöver nödvändigtvis inte betyda att den är arg!
Jag minns en av mina första tibbar, S&NUCh Buzara's Jat-Zy, som alldeles i början när jag fick hem honom ca 4 mån  gammal, morrade mycket ilsket när jag ville ta ifrån honom ett färskt märgben. Jag som uppfostrats i den då mycket tuffa brukshundsandan (hunden ska lyda, punkt slut, om man så ska banka vett i den!) fick helt klart problem. Ju mer jag hetsade upp mig dess mer förbaskad blev Jat-Zy. Jag försökte den hårda vägen (detta var i mitten på 70-talet) på olika sätt, men kom inte åt benet! Plötsligt slog jag helt om taktik. Jag gick och hämtade en leksak, satte mig framför hunden, frågade artigt om vi kunde byta en stund, och döm om min förvåning när Jat-Zy snällt spottade ut sin dyrgrip och kollade om det var nåt av intresse jag erbjöd. Jag kunde ta benet, undersöka det under glättigt småprat, och lämnade genast tillbaka det till honom. Därmed hade jag lärt min första och största läxa: bråka inte med en tibbe. Den är hur lätt som helst att komma till tals med bara man inte tvingar den med hårda metoder, det funkar bättre att be snällt. Att här gå och tro att hunden har "vunnit" är rena rappakaljan! T o m på brukshundklubben har man numera lagt om kursen och skippar "ledarskapsteorin" och pratar numera om "relationer", mycket, mycket bättre! Jag brukar be dem av mina valpköpare som har haft hund tidigare, glöm allt du lärt dig, tibben gör tvärt emot vad du väntar dig! Tibben, kanske mer än andra raser, behöver man bemöta på tibbens nivå, man får inte begära att den ska kunna klättra upp till din nivå. Hunden är ett djur och kan inte tänka logiskt som en människa!  En boll är en boll för dig, för tibben kan den vara en stor fara!

Alla uppfödare arbetar aktivt för att få bukt med de ärftliga sjukdomar vi har, och vi har numera FÅ dokumenterade fall.

I januari 1975 flyttade den första tibben Chandi hem till mig, men den som kom att bli "stam-mor" till Lhinacre-tibbarna föddes först 1979, SCh Mocowodos Equi-Latitzi ("Titt"), som hade sin första kull 1981. Sedan har det rullat på med någon, ibland 2 kullar per år. Många av mina valpköpare har kommit att bli de allra käraste vänner, och kontakten fortsätter år efter år. Den senaste i raden av mina tibbar, Gunnel är född i juni 2003 och har "Titt" till mormorsmorsmorsmor!

Det viktigaste i och för min uppfödning  är pigga, glada, friska och rastypiska valpar som kan förgylla vardagen lika mycket för blivande matte och/eller husse som de gör för mig.
Utställningsmeriter kommer långt ner på min prioritetslista! Visst är det kul när mina " valpar" visar framfötterna på utställning - för att inte tala om vilken fin reklam - men att valpen får ett bra hem där den uppskattas för vem den är och inte för vad den kan vinna är långt mer viktigt för mig (och valpen!!!)!

Rasstandard - den engelska

General Appearance
Sturdy, medium-sized, long-haired, generally square outline. Balanced, without exaggeration.
Characteristic
Lively, good-natured. Loyal companion dog with many engaging ways.
Temperament
Outgoing, alert, intelligent and game; neither fierce nor pugnacious. Sparing of affection to strangers.
Head and Skull
Skull of medium length, neither broad nor coarse, narrowing slightly from ear to eye, neither domed nor absolutely flat between ears. Zygomatic arch curved, but not overdeveloped so as to bulge. Marked stop in front of eyes but not exaggerated. Muzzle strong; well developed lower jaw. Length from eye to tip of nose equal to length from eye to occiput. Nose black. Head well furnished with long hair, falling forward but not affecting the dog's ability to see. Lower jaw carrying small, but not exaggerated amount of beard. In all giving a resolute expression.
Eyes
Large, round, dark brown, neither prominent nor sunken; set fairly wide apart. Eye rims black.
Ears
Pendant, carried not too close to head, V-shaped, not too large, set fairly high on the side of the skull, heavily feathered.
Mouth
Scissor or reverse scissor bite. Incisors set in slight curve, evenly spaced and set perpendicular to jaw. Full dentition desirable.
Neck
Strong, muscular, medium length, allowing head to be carried above level of back and giving overall balanced appearance. Flowing into well placed shoulders.
Forequarters
Heavily furnished. Shoulders well laid; with good length and slope of upper arm. Legs straight and parallel; pasterns slightly sloping.
Body
Well muscled, compact and powerful. Length from point of shoulder to root of tail equal to height at withers. Fair spring of rib with depth of brisket to elbow. Ribbed well back. Top line level, loin short, slightly arched; croup level.
Hindquarters
Heavily furnished, well muscled. Well bent stifles and low set hocks giving level topline and drive.
Feet
Large, round, heavily furnished with hair between toes and pads. Standing well down on pads; no arch in feet.
Tail
Medium length, set on fairly high and carried in a gay curl over back. Very well feathered. Kink near tip often occurring and permissible.
Gait/Movement
Smooth; effortless stride with good reach; powerful drive. When walking or trotting hindlegs should track neither inside nor outside the front legs.
Coat
Double coat. Undercoat fine and woolly. Top coat profuse, fine but neither silky nor woolly; long; either straight or waved but not curly.
Colour
White, golden, cream, grey or smoke, black, parti-colour and tricolours; in fact any colour except chocolate or liver permissible.
Size
Height at shoulder: dogs: 36-41 cms (14-16 ins); bitches: slightly smaller.
Faults
Any departure from the foregoing points should be considered a fault and the seriousness with which the fault should be regarded should be in exact proportion to its degree and its effect upon the health and welfare of the dog.
Note
Male animals should have two apparently normal testicles fully descended into the scrotum.